Kategorier

Asiatisk stinkfly (Nezara viridula)

Asiatisk stinkfly (Nezara viridula) är extremt varierande i utseende. Dess larver genomgår fem stadier, och i vart och ett av dessa är de olika färgade. De vuxna insekterna blir bruna på hösten. Dessutom finns det regionalt förekommande färgformer, så att den gröna risbaggen också kan vara röd till färgen.

Asiatisk stinkfly
Asiatisk stinkfly i blomställningen på en kardborre (Arctium sp.).

Asiatisk stinkfly kan bli upp till 17 millimeter lång och hittas ofta i trädgårdar eller parker, åtminstone här i regionen. Den livnär sig på olika växtarter och suger på deras skott, frukter eller frön.

Asiatisk stinkfly, larv 3e stadiet
Asiatisk stinkfly, larv 3:e stadiet.

Nezara viridula tillhör familjen Pentatomidae (bärfisar) och kan, liksom många besläktade arter, utsöndra ett illaluktande försvarssekret när den hotas. Men enligt mina observationer gör djuren inte detta när de fångas med ett akvarienät eller glas för att få ut dem ur lägenheten. Men kanske har jag bara haft tur hittills.

Asiatisk stinkfly, larv 5e stadiet
Asiatisk stinkfly, larv 5:e stadiet.

Utbredningsområde och livsmiljöer

Nezara viridula finns över hela världen i tropiska, subtropiska till varma tempererade zoner. Här i Rhen-Neckar-regionen påträffas den ofta.

Det faktiska ursprunget för denna insekt kan ännu inte bevisas med säkerhet, den skulle kunna härröra från Etiopien (källa).

Asiatisk stinkfly kan hittas i trädgårdar, parker, ängar samt på dammar och vallar.

Nezara viridula och brunmarmorerad bärfis (Halyomorpha halys)
Nezara viridula och brunmarmorerad bärfis (Halyomorpha halys).
Kategorier

Djur

Kategorier

Skalbaggar & Skinnbaggar

Kategorier

Eldlus (Pyrrhocoris apterus)

Eldlus (Pyrrhocoris apterus) är en vårens budbärare. Den visar sig här i Tyskland med de första värmande solstrålarna och kan observeras sola redan i januari.

Eldlus i januari

Pyrrhocoris apterus är förmodligen en av de vanligaste insekterna i Centraleuropa. Den lever i trädgårdar, parker, kyrkogårdar, vallar, dammar och kan även ses på vägkanter.

Dess föredragna värdväxter är från malvafamiljen, och eldlus suger på deras skott. Det är därför den inte är särskilt populär bland vissa trädgårdsmästare. Enligt mina observationer orsakar den dock inga allvarliga skador på hibiskus, malva och andra växter.

Eldlus på taggkörvel Anthriscus caucalis
En eldlus njuter av den milda februarisolen på bladen av taggkörvel.
Kategorier

Sparrisbagge (Crioceris asparagi)

Sparrisbagge (Crioceris asparagi) är en bladbagge (familjen Chrysomelidae) som förekommer i stora delar av Europa. Vuxna skalbaggar kan bli upp till 6,5 millimeter långa och kan ses från april till september. Både det zoologiska och det populära namnet antyder att sparrisbaggen uteslutande lever på sparrisväxter. Det exemplar som visas här hittade jag dock på en vissnande gurkört.

Sparrisbagge på gurkört
Sparrisbagge på gurkört (Borago officinalis)

Familj: Bladbaggar (Chrysomelidae)

Ursprung/utbredning: Asien, Europa och som introducerad art även i Nordamerika

Biotoper: Sparrisfält, trädgårdar

Storlek: De vuxna skalbaggarna är mellan 5 och 6,5 millimeter långa.

Föda: Skalbaggar och larver äter blad, skott och rötter från sparrisplantor.

Sparrisbagge