Jatropha curcas är ett träd som kan bli upp till åtta meter högt när det växer vilt. Dess naturliga utbredningsområde sträcker sig från Mexiko till Argentina. Som kulturväxt odlas den i tropiska och subtropiska områden runt om i världen (utbredningskarta).
Den växt som kallas Jatrophaolja är mycket giftig i alla delar och innehåller curcin. Detta är förmodligen anledningen till att den inte är särskilt välkänd som krukväxt och är mycket sällsynt i växthandeln.
Förökning av Jatropha curcas med frön
Jag odlade det lilla trädet som visas här från utsäde. Jag planterade det på en halvskuggig plats på senvintern vid temperaturer på cirka 18 ° C. Frön från Jatropha curcas är mycket sällsynta.
Fröna från Jatropha curcas är drygt två centimeter långa och nästan en centimeter breda.
Fröna förblir inte grobara särskilt länge och måste sås snabbt. Jag blötlade dem i cirka 24 timmar innan jag sådde.
Sådjupet kan vara en till två centimeter. Vid ca 18 °C tar det fyra till sex veckor för de första fröna att gro.
Groddning av Jatropha curcas-frö.
Som substrat använde jag en blandning av torvfri örtjord och fågelsand. Platsen för odling var halvskuggad, endast på morgontimmarna utsattes potten för solljus i en timme.
Av fem frön grodde bara två och bara en planta utvecklades till ett träd.
Jatropha curcas som krukväxt
Jatropha curcas tolererar soliga till halvskuggiga platser. Som substrat använder jag en blandning av torvfri örtjord, fågelsand och pimpstensgrus. Pottkulan bör få torka ut mellan vattningarna, men inte torka ut.
Philodendron brandtianum växer klättrande, skotten kan bli flera meter långa. Bladen på unga plantor har ett silverfärgat mönster.
Namn: Filodendron av Brandt Botaniskt namn: Philodendron brandtianum Familj: Kallaväxter (Araceae) Utbredning: Sydamerika (Bolivia, norra Brasilien, Colombia – källa) Höjd: Skotten kan bli mer än 10 meter långa. USDA-zon: 13 (15 °C) Giftigt: Ja, alla delar av växten är lätt giftiga.
Peperomia argyreia kommer från Brasilien. Dess blad liknar vattenmeloner.
Peperomior är besläktad med peppar. Släktet Peperomia tillhör pepparfamiljen (Piperaceae).
Utbredningsområdet för dessa växter omfattar tropiska till subtropiska områden i Afrika, Centralamerika och Sydamerika. Det finns mer än 1500 peperomior-arter, av vilka det även finns sorter med brokiga blad.
Peperomia graveolens kan bli upp till 25 centimeter hög och kommer från Ecuador, där den sägs växa på klippor nära kusten. Den är lämplig för ljusa till delvis soliga platser och gillar torrare förhållanden, jorden kan torka ut ibland.
Peperomior har anpassat sig till olika livsmiljöer. Det finns saftiga arter som trivs i torra områden. Vissa växer som epifyter, dvs. de sitter på träd. Eller så klättrar deras skott uppför trädstammar.
Tropiska eller subtropiska arter och deras kultivarer erbjuds ofta för inomhusodling. De klarar sig oftast med mindre ljus.
Peperomia obtusifolia har ett utbredningsområde som sträcker sig från USA (Florida) till Sydamerika (Brasilien). Den kan bli upp till 30 centimeter hög, och dessutom kan blomställningarna bli 10 centimeter långa.
Skötselråd för peperomior
För att kunna odla peperomior på rätt sätt är det viktigt att känna till de olika arternas behov. Dessa pepparväxter är anpassade till olika livsmiljöer.
Kraven hos arter från subtropiska och tropiska områden kan särskiljas från kraven hos saftiga dvärgpaprikor.
Peperomia obtusifolia ”Variegata”
Tropisk och subtropisk peperomior
Det är främst arter från denna grupp som erbjuds i stormarknader och trädgårdsbutiker.
Plats och temperatur
De här växterna lämpar sig för ljusa till delvis soliga platser med morgonsol, kvällssol och vintersol. De klarar sig även i halvskugga.
Sorter med brokiga, dvs. grönvita eller gröngula blad bör placeras i ljus till delvis sol så att bladen kan färga intensivt. De dör dock inte i halvskugga, utan producerar enfärgade gröna blad.
Tropiska peperomior gillar att ha det varmt året runt och bör inte utsättas för temperaturer under 15 °C under långa perioder på vintern.
Regndroppspepersomia (Peperomia polybotrya) blir större än de flesta av de arter som presenteras här. Dess glansiga blad kan bli upp till 10 centimeter i diameter.
Substrat och bevattning
Vanliga torvfria blandningar för krukväxter, kaktusar, örter och grönsaker lämpar sig väl för tropiska peperomior. De är genomsläppliga, lösa och mindre benägna att dräneras i vatten än vanlig blomjord. Men den kan också användas.
Vissa arter i den här gruppen växer sittande på träd eller klättrar uppför trädstammar. De är därför lätt saftiga.
Viktigare än jorden är vattningen. Trots sitt tropiska ursprung tål dessa peperomior inte vattenmättnad. Därför bör jorden få torka ut ordentligt mellan vattningarna.
De arter som har stora blad tål bättre att jorden torkar ut än de som har små blad. Detta bör dock inte vara ett permanent tillstånd och bör endast förekomma ibland.
Jag har hittat motstridig information om Peperomia ”Napoli Nights”. Beroende på källan sägs den vara en variant av P. albovittata, P. caperata eller P. marmorata. Den sägs ha sitt ursprung i Bolivia.
Gödsling
Tropical peperomior kan gödslas från april till september. Antingen var fjärde till åttonde vecka med flytande gödselmedel eller på våren och sommaren med gödselmedel med långsam frisättning, t.ex. pinnar, granulat eller pellets.
Eftersom nästan alla substrat är förgödslade kan man låta bli att gödsla under det första året efter omplantering eller inköp av plantorna.
Det finns sorter av Peperomia caperata med röda, grön-röda eller gråmetallic-röda blad. Ursprunget för denna art är inte känt, men den kan komma från Brasilien (källa).
Solanum evolvulifolium är en krypande växt med upp till 50 centimeter långa skott.
Botaniskt namn: Solanum evolvulifolium Familj: Potatisväxtfamiljen (Solanaceae) Utbredning: Sydamerika (Costa Rica, Ecuador, Colombia, Panama, Peru, Venezuela – källa). Höjd: Skotten blir 20-50 centimeter långa. Blomningstid: Solanum evolvulifolium kan blomma året runt i terrariet. USDA-zon: 13 (15 °C) Giftigt: Ja, alla delar av växten är lätt giftiga.
Bladen och skotten av Solanum evolvulifolium är fint håriga.
Dossinia marmorata kommer från Borneo och är ofta fortfarande tillgänglig i handeln under sitt gamla botaniska namn, Macodes lowii. Denna orkidé blir bara cirka 20 centimeter hög.