Ornithogalum (Stjärnlökar)

Arterna i släktet Ornithogalum kallas Stjärnlökar i Sverige. Vissa är härdiga och populära trädgårdsväxter. De icke-sårbara arterna används som krukväxter.

Morgonstjärna Ornithogalum umbellatum — Morgonstjärna (Ornithogalum umbellatum)

Ornithogalum botanik

Släktet Ornithogalum omfattar cirka 210 arter som är inhemska i Afrika, Asien och Europa. De blommar i vitt, orange eller gult och kan bli upp till 80 centimeter höga. De är nära besläktade med Hyacinterna (Hyacinthus) och Pärlhyacinterna (Muscari).

Botaniskt sett klassificeras släktet Ornithogalum i underfamiljen Scilloideae inom Asparagaceae. Familjen Hyacinthaceae har upplösts, dessa släkten ingår nu i underfamiljen Scilloideae.

Orange stjärnlök Ornithogalum dubium — Orange stjärnlök (Ornithogalum dubium) är ursprungligen hemmahörande i Sydafrika. Den visar sina orange eller gula blommor från januari till mars.

Information om Ornithogalum

Stjärnlökar kan föröka sig vegetativt (genom frön) och generativt (med dotterlökar). Tack vare sina lökar kan de överleva i områden där jorden inte är fuktig året runt.

De flesta Ornithogalum-arter är giftiga.

Suckulenta växter sparar vatten i sina stjälkar, blad och rötter. Ornithogalum lithopsoides använder sina små lökar. Växten, som kommer från Sydafrika, växer på vintern och bladen dör på våren. Den överlever den varma och torra sommaren som en bladlös lök.

Vinterhärdig Stjärnlökar

Ornithogalum umbellatum (USDA-zon 5: -29 °C till -23 °C), Orinithogalum balansae (USDA-zon 7: -18 °C till -12 °C), Ornithogalum nutans (USDA-zon 6: -23 °C till -18 °C) och Oornithogalum ponticum (USDA-zon 5: -29 °C till -23 °C) lämpar sig väl för trädgården.