Kategori: Djur

Asiatisk stinkfly (Nezara viridula)

Asiatisk stinkfly (Nezara viridula) är extremt varierande i utseende. Dess larver genomgår fem stadier, och i vart och ett av dessa är de olika färgade. De vuxna insekterna blir bruna på hösten. Dessutom finns det regionalt förekommande färgformer, så att den gröna risbaggen också kan vara röd till färgen.

Asiatisk stinkfly kan bli upp till 17 millimeter lång och hittas ofta i trädgårdar eller parker, åtminstone här i regionen. Den livnär sig på olika växtarter och suger på deras skott, frukter eller frön.

Asiatisk stinkfly, larv 3e stadiet — Asiatisk stinkfly, larv 3:e stadiet.

Nezara viridula tillhör familjen Pentatomidae (bärfisar) och kan, liksom många besläktade arter, utsöndra ett illaluktande försvarssekret när den hotas. Men enligt mina observationer gör djuren inte detta när de fångas med ett akvarienät eller glas för att få ut dem ur lägenheten. Men kanske har jag bara haft tur hittills.

Asiatisk stinkfly, larv 5e stadiet — Asiatisk stinkfly, larv 5:e stadiet.

Utbredningsområde och livsmiljöer

Nezara viridula finns över hela världen i tropiska, subtropiska till varma tempererade zoner. Här i Rhen-Neckar-regionen påträffas den ofta.

Det faktiska ursprunget för denna insekt kan ännu inte bevisas med säkerhet, den skulle kunna härröra från Etiopien (källa).

Asiatisk stinkfly kan hittas i trädgårdar, parker, ängar samt på dammar och vallar.

Nezara viridula och brunmarmorerad bärfis (Halyomorpha halys).

Semisulcospira gottschei

Koreanska trumpetsnäcka

Den koreanska trumpetsnäcka härstammar från Sydkorea och sägs endast förekomma där (källa). Enligt denna källa verkar den också användas som matsnäcka.

Semisulcospira gottschei är särkönad och vivipar. Dess skal kan bli upp till tre centimeter långt. Till skillnad från andra trumpetsnäckor gräver den inte ner sig i substratet.

Den koreanska trumpetsnäcka är dagaktiv och mycket rörlig även vid rumstemperatur.

Den koreanska trumpetsnäcka i akvariet

Som redan nämnts är Semisulcospira gottschei dagaktiv och tillbringar hela dagen i akvariet. Jag håller dem i en 30-liters tank utan teknisk utrustning.

Den klarar temperaturer på 17 till 30 °C bra.

Förutom fiskfoderflingor och vegetariska pellets äter hon också gärna blancherad gurka och kinakål.

Djur

Större hedsnäcka (Helicella itala)

Familj: Geomitridae

Ursprung/utbredning: Europa (Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Österrike, Polen) och som introducerad art även i Australien. Den sägs nu också vara inhemsk i Sverige (källa).

Biotoper: Torra ängar, vägkanter, banvallar, järnvägsbankar, sanddyner.

Storlek: Snäckskalet hos större hedsnäcka kan vara upp till 25 millimeter i diameter.

Livslängd: Upp till 3 år

Föda: Döende och ruttnande växtdelar.

Helicella itala på grässtrån — Helicella itala tillbringar de varma sommardagarna sittande på grässtrån eller andra växter. Den stänger sitt skal för att minimera vätskeförlusten.

Sniglar

Sotsvävfluga (Anthrax anthrax)

Sotsvävfluga (Anthrax anthrax) är en fluga i familjen Bombyliidae som kan bli upp till 13 millimeter lång. Dess larver lever parasitiskt i vilda bins bohålor. Flugorna sägs vara synliga (i Centraleuropa) från mars till juni. Jag upptäckte det exemplar som visas här i mitten av augusti.

Utbredningsområdet för mjältbrand omfattar regioner i Asien, Europa och Nordafrika. Enligt denna utbredningskarta sägs den också vara inhemsk i Sverige. Flugan lever där det också finns vildbin, i trädgårdar, parker, ängar eller skogsbryn.

Larverna livnär sig på bi-larver, de vuxna flugorna på nektar.

Skalbaggar & Skinnbaggar

Eldlus (Pyrrhocoris apterus)

Eldlus (Pyrrhocoris apterus) är en vårens budbärare. Den visar sig här i Tyskland med de första värmande solstrålarna och kan observeras sola redan i januari.

Pyrrhocoris apterus är förmodligen en av de vanligaste insekterna i Centraleuropa. Den lever i trädgårdar, parker, kyrkogårdar, vallar, dammar och kan även ses på vägkanter.

Dess föredragna värdväxter är från malvafamiljen, och eldlus suger på deras skott. Det är därför den inte är särskilt populär bland vissa trädgårdsmästare. Enligt mina observationer orsakar den dock inga allvarliga skador på hibiskus, malva och andra växter.

Eldlus på taggkörvel Anthriscus caucalis — En eldlus njuter av den milda februarisolen på bladen av taggkörvel.

Trädgårdshumla (Bombus hortorum)

Trädgårdshumlan (Bombus hortorum) är nära släkt med jordhumlorna, men kan lätt skiljas från dem. Det finns två gula till guldgula eller brunaktiga tvärgående ränder på den främre delen av buken. En annan horisontell rand är placerad direkt i början av buken. Arbetarna kan bli upp till 16 millimeter och drottningarna upp till 26 millimeter långa.

Bombus hortorum lever inte bara i trädgårdar och parker, utan kan också hittas på vallar, vägkanter och på ängar.

Växter som är populära hos trädgårdshumlan

Vitplister (Lamium album)

Trädgårdshumla på vitplister — Med sin långa snabel kan trädgårdshumlan nå djupt in i blommorna på vitplister.

Kritsuga (Ajuga genevensis)

Kritsuga är besläktad med nässlor och blommar från april till juni. Den tillhör labiaterna, som salvia, rosmarin, timjan och basilika. Många arter från denna familj är lätta att närma sig av vilda bin.

Ulltistel (Onopordum acanthium)

Ulltistel är inte bara iögonfallande eftersom den kan bli upp till två meter hög. Bladen är silverfärgade. Blommorna besöks inte bara av humlor och andra bin, utan även av fjärilar och skalbaggar.

Sparrisbagge (Crioceris asparagi)

Sparrisbagge (Crioceris asparagi) är en bladbagge (familjen Chrysomelidae) som förekommer i stora delar av Europa. Vuxna skalbaggar kan bli upp till 6,5 millimeter långa och kan ses från april till september. Både det zoologiska och det populära namnet antyder att sparrisbaggen uteslutande lever på sparrisväxter. Det exemplar som visas här hittade jag dock på en vissnande gurkört.

Sparrisbagge på gurkört (Borago officinalis)

Familj: Bladbaggar (Chrysomelidae)

Ursprung/utbredning: Asien, Europa och som introducerad art även i Nordamerika

Biotoper: Sparrisfält, trädgårdar

Storlek: De vuxna skalbaggarna är mellan 5 och 6,5 millimeter långa.

Föda: Skalbaggar och larver äter blad, skott och rötter från sparrisplantor.